http://www.revstedt.se/wp-content/uploads/2015/07/per-brun-sp.jpg

Professor Ron Rooney
View the video conference with Per Revstedt, Professor Ron Rooney and his student, School of Social Work, University of Minnesota. Professor Rooney is the author and the editor of ”Strategies for Work with Involuntary Clients”, Columbia University Press, New York.

Motivationsarbete

Motivationsarbete är ett förhållningssätt för att hjälpa människor, som anses vara omotiverade och hopplösa. De flesta personalkontakter bygger på att klienten i varierande grad skall vara motiverad, dvs. att denne själv vill samarbeta konstruktivt och ta emot hjälp. Dilemmat är att många klienter inom socialtjänst, kriminalvård och psykiatri inte ses som motiverade. De får därför inte tillgång till det stöd som de behöver.

När man förväntar sig ett konstruktivt samarbete från klienten når man endast den grupp, som relativt sett är tämligen välfungerande. Det leder till motivationsparadoxen: de klienter, som har störst behov av stöd får minst. Motivationsarbete strävar efter att lösa denna paradox, så att de som är mest behövande verkligen får hjälp.

books-in-stack

Per Revstedt är leg psykolog och leg psykoterapeut med handledarekompetens och specialist i klinisk psykologi. Under många år har han arbetat inom psykiatrisk vård och miljöterapeutisk behandling inom institutionsvård. Han har också flerårig erfarenhet som handledare och utbildare inom socialtjänst, kriminalvård och psykiatri.

http://www.revstedt.se/wp-content/uploads/2015/07/per-gron-sp.jpg

Hur jag startade

Jag har arbetat i mer än 40 år med omotiverade klienter och patienter och är utbildad i Rogers klientcentrerade terapi, psykodrama och individuell psykodynamisk terapi.

Enklaste sättet att presentera både motivationsarbete och mig själv är genom att berätta hur jag startade. År 1974 började jag att arbeta på en miljöterapeutisk institution. Behandlingen var inriktad på missbrukare, men andra grupper av klienter – mestadels från kriminalvård och psykiatri – accepterades också.

Institutionens upplägg byggde på att man skulle vara motiverad för att bli antagen till behandling. Detta försökte man åstadkomma genom att ställa många krav och konstruera flera nålsögon:

  • En blivande klient måste själv ringa och beställa tid för ett introduktionssamtal, där klientens lämplighet och motivation skulle bedömas. När sedan han kom till samtalet, krävdes det av honom att han skulle vara avgiftad från droger.
  • Blev han väl antagen, kunde han sedan få vänta ända upp till två månader innan han kunde flytta in på institutionen. Under mellantiden måste han tillbaka till sin destruktiva livssituation.
  • När klienten sedan blev inskriven på institutionen, krävdes att han under hela vistelsen skulle vara drogfri. Vid missbruk avbröts inte hans vistelse genast, men han tilläts endast ha några få återfall.
  • Om han hotade någon eller brukade fysiskt våld av något slag, blev han automatiskt utskriven.
  • Försvann han från institutionen utan att uppge var han var och inte alls hörde av sig på 24 timmar fick han inte vara kvar.

Även om man hade dessa nålsögon var ändå de flesta klienter i olika grad omotiverade, precis som övriga klienter inom socialtjänst, kriminalvård och psykiatri brukar vara. Personalen inklusive mig själv var utbildade i Rogers klientcentrerade terapi och vi prövade att anpassa metoden efter de omotiverade klienterna. På så sätt kan man säga att vi redan på sjuttiotalet arbetade efter samma metod som Motivational Interviewing.

Våra erfarenheter av att arbeta efter denna metod blev att de klienter, som var minst omotiverade, genomförde behandlingsprogrammet och blev hjälpta. Kännetecknande för denna grupp var att de ansökte själva om att komma, deltog aktivt i behandlingsprogrammet, prövade att öppna upp känslomässigt, var inte hotfulla eller aggressiva och hade inte så många återfall. De, som relativt sett behövde minst behandling, fick mest.

De mer omotiverade klienterna sökte antingen inte till behandlingen eller slutade i förtid genom att inte följa institutionens regler och krav. De kom inte självmant eller blev antagna genom andras initiativ, deltog sporadiskt i behandlingen, öppnande inte upp, var hotfulla och aggressiva och hade många återfall. De, som var i störst behov av hjälp, fick minst. Det är detta dilemma, som uppstår, om man bygger verksamheten på motivation i betydelsen att klienten samarbetar konstruktivt i sitt beteende, dvs. att de samtycker till behandlingen, följer behandlarens metod och verkar kunna reflektera över sin livssituation.

Motivationsparadoxen

Som behandlare ville jag inte acceptera denna motivationsparadox. I stället för att ha som utgångspunkt att klienten skall leva upp till metodens krav, ville jag anpassa den efter klienten och hans livssituation. På så sätt försökte jag motivera mycket omotiverade klienter till institutionen, som aldrig annars hade sökt sig till dit. Jag prövade också att motivera kvar klienter, som annars hade straffat ut sig eller själva avbrutit behandlingen.

Av dessa erfarenheter blev det både en teori och metod om hur man motiverar. Relativt snart började jag att undervisa och handleda kring motivationsarbete, samtidigt som jag också arbetade kvar på den miljöterapeutiska institutionen.

Hur jag fortsätter

Efter nio år slutade jag min anställning på den miljöterapeutiska institutionen och bestämde jag mig för att arbeta med mycket omotiverade och mycket destruktiva patienter inom psykiatrin , som var ofrivilligt placerade. Min psykologtjänst var knuten till de låsta vårdavdelningar, som hade de mest svårbehandlade och svårhanterliga patienterna på det psykiatriska sjukhuset. Många av dem hade diagnosen schizofreni. Där fanns också patienter, som av domstol var dömda till sluten psykiatrisk vård. De var mördare, våldtäktsmän, incestförövare, misshandlare eller hade begått andra allvarliga brott. I denna miljö hade jag möjlighet att ytterligare utveckla motivationsarbetets teori och praktik. Under sju års tid arbetade jag inom denna psykiatriska verksamhet. Även under denna period fortsatte jag med olika handlednings- och utbildningsuppdrag.

Jag slutade min anställning inom psykiatrin 1990 och sedan dess har jag arbetat i egen regi med psykoterapimottagning i Malmö och med utbildnings- och handledningsuppdrag.

Sedan sammanlagt 33 år har jag handlett och undervisat i motivationsarbete. Jag har varit med om att pröva metoden både i Sverige och i Danmark inom i stort sett alla de verksamheter, där man möter omotiverade klienter.

Genom eget motivationsarbete med klienter och handledning av personal har jag blivit än mer övertygad om att det inte finns några ”hopplösa fall”. Det finns möjlighet att motivera alla som betraktas som omotiverade.

Att sprida kunskap om motivationsarbete ligger mig varmt om hjärtat: att de människor, som mest behöver hjälp, verkligen får den. De flesta verksamheter är fortfarande i hög grad organiserade efter principen om frivillighet och motivation.

Dessutom verkar det finnas en parallell till motivationsparadoxen. Den personal, som är satt till att möta de så kallade omotiverade klienterna, möter en personalparadox. Ju mer omotiverade klienterna är, desto mindre hjälp och stöd får personalen i sitt arbete. Jag vill inte på något sätt förringa den insats olika personalgrupper utför med motiverade klienter, men de har ofta mer resurser till sitt förfogande.

Jag vill därför också vara med och förändra arbetssituationen för den personal, som möter de omotiverade klienterna. Det är min erfarenhet som handledare att denna personal, trots sin ofta svåra arbetssituation, utför ett imponerande arbete med sina klienter.

http://www.revstedt.se/wp-content/uploads/2015/07/books-se.jpg

Motivationsarbete börjar där MI slutar

Motivationsarbete är en metod, som har utvecklats från mitt samarbete med olika grupper av personal. Enligt den personal, som jag har mött, skiljer sig motivationsarbete från motivational interviewing genom att vara mer omfattande och allmän. MI är mer specifik och kommer från en icke konfronterande psykoterapeutisk metod (Rogers klientcentrerade terapi), som har anpassats till omotiverade klienter.

Under min första tid med omotiverade klienter arbetade jag efter Rogers klientcentrerade terapi. Jag erfor då att man endast kunde hjälpa de som var minst omotiverade (se Hur jag startade) och utvecklade därför en egen teori och metod för att motivera också de mer omotiverade. Eftersom Motivational Interviewing bygger på Rogers klientcentrerade terapi kan man säga att min metod börjar, där MI slutar.

En fördel med motivationsarbete, som är tydlig för personal, är att den riktar sig till alla typer av klienter och även dem, som har det mest destruktiva beteendet. Det finns ingen förutfattad teknik, som klienten måste anpassa sig till, men metoden är i stället anpassad till klientens beteende. Ingen är hopplös. Genom att arbeta på detta sätt, har motivationsarbete ett annat paradigm än metoder, som bygger på psykoterapeutiskt tankesätt.

Efter att jag skrivit färdigt en lärobok om motivationsarbete på svenska 1986 (fram tills nu tryckt i fyra upplagor och översatt till danska i tre upplagor), beslutade jag mig för att skriva ett engelskt manuskript (med hjälp av två översättare) så att jag kunde förmedla mina idéer till hela världen. Samtidigt önskade jag att fullständigt beskriva min teori och metod så att alla kan förstå vad jag menar.

Skrivandet har tagit 21 år att fullfölja. Under denna tid har jag hela tiden arbetat heltid och har använt mina kvällar och lediga tid inklusive semester, för att skriva. Från början hade jag inte klart för mig att arbetet skulle bli så omfattande. Jag blev förvånad över hur mycket teori, som det är nödvändigt att formulera för att fullständigt beskriva motivationsarbete.

Beskrivningen av motivationsarbete finns samlad i boken ”Motivationsarbete” Liber AB 4:e uppl., Stockholm 2014 (1:a uppl. 1986). Den kan antingen beställas från förlaget www.liber.se, i bokhandeln eller från CDON.

book-1
Part one of Motivational Work deals with the attitudes and approaches that the motivational worker must bring with him to his meetings with the client. The contents of this section are not only of general interest; they are also of profound significance to the motivational worker as regards the prevention of burnout and the maintenance of commitment.
Buy Book
Read Review
Download sample chapter
In the second part of the book ”The motivational relation”, there is a description of what this relation should include. It is emotional energy that the latently motivated person wants as a response to his contact rebuses.
Buy Book
Download sample chapter
book-2
book-3
The third part of the book is about method and techniques. They are not essential to motivational work. The advantage of using them is that motivational work can progress more rapidly and the motivational worker obtains help in structuring his meetings with the latently motivated client.
Buy Book
Download sample chapter
In part four of Motivational Work the theory is deepened. It allows the author to describe the functions of the contact rebus in greater detail. The theory can be likened to a very large-scale map: it depicts the same reality as a map with a smaller representative fraction, but shows features that would otherwise be too small to see.
Buy Book
Download sample chapter
book-4
http://www.revstedt.se/wp-content/uploads/2015/07/motivational-se.jpg

motivational

Motivationsarbete – en fördjupning

VÄRDERINGAR OCH TEORI

Motivationsarbete har sina rötter i humanistisk psykologi. Till denna inriktning hör till exempel gestaltterapi, de flesta former av familjeterapi, Rogers klientcentrerade terapi, psykodrama, transaktionell analys och miljöterapi. Humanistisk psykologi har som grundvärdering en positiv människosyn. Detta fundament vilar även motivationsarbete på.

Den positiva människosynen

En positiv människosyn innebär att man tror att det i varje människa finns en innersta kärna som är god. Destruktivitet och ondska är inte någonting som finns i människan i sig utan är istället miljöbetingad. Det nyfödda barnet har den positiva innersta kärna fullt ut, dvs. det har bara ren godhet.

I motivationsarbete består den innersta kärnan av konstruktivitet, dvs ingen människa vill innerst inne göra sig själv eller andra illa. Det betyder bland annat att ingen vill fördärva sig med droger eller skada andra. Inte heller vill någon biologisk förälder innerst inne göra sina barn illa. Denna människosyn går inte att bevisa eller motbevisa, antingen tror man på den eller inte. För att vara säker på att klienten har en positiv kärna behöver man inga yttre bekräftelser. Hur än omotiverad denne verkar vara i sitt beteende, kan man ändå tro att han bakom allt detta har en positiv kärna.

En slutsats av den positiva människosynen är att det inte finns några hopplösa fall. Eftersom alla har en positiv kärna, finns det en potential i alla människor som kan väckas och fås att utvecklas. Denna grundtro leder till att motivationsarbetaren alltid kan ha hopp om förändring hos klienten. Han kan på så sätt orka ha kvar ett positivt engagemang och undvika att bli utbränd. Motivationsarbetet blir därigenom aldrig meningslöst. Det finns alltid möjlighet att förändras. Dessutom ger hela tiden motivationsarbetaren ut positiva förväntningar. Klienten blir bekräftad i att det finns hopp för honom.

Den positiva kärnan är helt enkelt den grundläggande motivationen hos varje människa: att leva ett så konstruktivt och meningsfullt liv som möjligt. På motsvarande blir målsättningen i motivationsarbete att stärka den positiva kärnan hos den omotiverade.

Motstånd är en kontaktrebus

Förutom den positiva människosynen behöver också motivationsarbetaren en teori om försvarets funktion. Det utmärkande för den omotiverade klienten är att han gör motstånd till att få hjälp av andra. I motivationsarbete ser man inte försvarets huvudfunktion som först och främst ett skydd utan i stället som ett indirekt kontaktförsök. Det är ett sätt att närma sig andre utan att bli öppet avvisad och samtidigt att testa hur mycket man kan lita på den andre. I motivationsarbete kallas därför försvaret i stället för kontaktrebus. Det är ett indirekt kontaktförsök i form av en gåta. Att se möjligheter via klientens försvar stärker ytterligare motivationsarbetarens egen motivation och hjälper honom att behålla engagemanget för klienten.

Motivationsprocessen

Motivationsarbete innehåller också en teori om hur motivationen förändras över tid hos klienten och hur anknytningsprocessen till motivationsarbetaren går till. Denna teori är det enskilt viktigaste stödet för motivationsarbetaren i att inte tappa engagemanget. Detta konstaterande bygger både min egen erfarenhet av motivationsarbete och mitt arbete som handledare för andra motivations-arbetare. Motivationen hos klienten förändras som en vågrörelse. Det betyder att en ökning av motivationen följs alltid av en rekyl, där klienten agerar ut destruktivt. Denna destruktiva rekyl är i många fall det svåraste för motivationsarbetaren att handskas med. Efter att klienten verkar att ha gjort framsteg följer en tillbakagång, som till synes bekräftar att det inte har skett en positiv förändring. Här är risken störst för att motivationsarbetaren tappar engagemanget för klienten och ger upp. Om emellertid han kan se att rekylen i stället är en positiv bekräftelse på den tidigare positiva förändringen hos klienten, ökar möjligheterna för att han kan fortsätta motivationsarbetet. Den destruktiva rekylen är en nödvändig del av förändringsprocessen, som aldrig han aldrig kan undvika att möta.

MOTIVATIONSRELATIONEN

Motivationsrelationen till klienten är den praktiska tillämpningen av motivationsarbetets värderingar och teorier. Genom denna förmedlar motivationsarbetaren vissa känsloattityder till klienten: den senare får känslokraft till sin positiva kärna. På så sätt stärks klientens motivation. Den positiva människosynen, teorierna om kontaktrebusen och den destruktiva rekylen är alla en hjälp för motivationsarbetaren att orka ge denna livskraft. Det är framför allt tre känslor, som klientens positiva kärna behöver. Dessa är engagemang, hopp och tilltro.

Engagemang

Engagemang är den viktigaste delen av motivationsrelationen. Den innebär att motivationsarbetaren förmedlar att han bryr sig om klienten och tycker att denne är viktig. Till detta är kopplat att motivationsarbetaren med utgångspunkt från sitt engagemang uttrycker känsloreaktioner till klienten, som till exempel ilska. ledsenhet, oro. Den omotiverade klienten är en misstrogen person, som har svårt att lita på att någon bryr sig om honom.

Även om motivationsarbetaren visar känsloreaktioner, behövs emellertid även ytterligare bekräftelser, för att klienten skall börja våga tro på honom. Det innebär, att han också måste förmedla sitt engagemang i handling för att bli trovärdig. Dessa handlingar kan innebära att söka upp klienten, hjälpa konkret att förbättra klientens social situation, bjuda på mat, o.s.v. Motivationsarbetaren måste alltså både i känsla och i handling visa att han bryr sig om. Att vara trovärdig i sitt engagemang för klienten betyder också att han verbalt och i handling försöker begränsa klientens destruktiva utagerande. Gränssättning är därför en väsentlig del av motivationsrelationen.

Hopp

Den andra delen av motivationsrelationen, hopp, är egentligen den praktiska tillämpningen av den positiva människosynen. Precis som tidigare handlar det om att förmedla en känsla till klienten: att denne har möjligheter till förändring. Motivationsarbetaren kan inte garantera att det kommer att bli bättre, men han kan förmedla att möjligheten finns.

Tilltro

Tilltro innebär att motivationsarbetaren ger känslan, att klienten har en egen kapacitet, som han kan använda sig av. Motivationsarbetaren förmedlar både den på ett generellt plan och i samband med en konkret uppgift, som klienten skall utföra. I det senare fallet måste han först bedöma att klienten verkligen har förmåga att kunna utföra uppgiften. Annars blir inte tilltron äkta.

Ärlighet

Ett oåterkalleligt villkor för att kunna förmedla de tre känslorna engagemang, hopp och tilltro är att de är äkta. Det går inte att låtsas dem. På så sätt ställer motivationsrelationen höga känslomässiga krav på motivationsarbetaren. Han skall orka vara känslomässigt delaktig i klienten utan att till synes få något positivt tillbaka. Genom den positiva människosynen, teorierna om kontaktrebusen och den destruktiva rekylen, har emellertid motivationsarbetaren möjlighet att ge sig själv dessa positiva bekräftelser.

Motivationsrelationen och klienten

För att kunna motiveras behöver klienten få de tre känslorna engagemang, hopp och tilltro utifrån. Han har i stället bristande engagemang för sig själv, känner sig hopplös och saknar tilltro till sin egen förmåga. Känslokraften måste förmedlas av någon annan. På så sätt blir motivationsrelationen ensidig, vilket är krävande för motivationsarbetaren.

METOD OCH TEKNIK

Motivationsrelationen är tyngdpunkten i motivationsarbete. Att förmedla engagemang, hopp och tilltro är tillräckligt för att en klient skall bli motiverad. Motivationsarbetaren kan emellertid också använda sig av metod och teknik. Ett huvudvillkor är emellertid att det också finns en motivationsrelationen. Utan den är det inte mening med någon teknik. Det finns flera fördelar med metod och teknik. De kan snabba på motivationsförloppet, så att klienten tidigare kan bli motiverad. Motivationsarbetaren får också sitt motivationsarbete mer strukturerat, vilket kan vara ett stöd för honom. Om han till exempel har en viss samtalsmetodik, hjälper det honom att strukturera samtalet.

Konfrontation och kontinuitet

De två huvudmetoderna i motivationsarbete är konfrontation och kontinuitet. Den förstnämnda är en samtalsmetodik, där man känslomässigt ”tränger sig på”. Kontinuitet innebär, att motivationsarbetaren är ansvarig för kontakt med klienten på två sätt. Han har ensam ansvar för att mötena med klienten fortsätter. Eftersom klienten är omotiverad, kommer denne att ha svårt att själv upprätthålla kontakten. Motivationsarbetaren är också ansvarig för sin egen motivationsrelation till klienten: att han behåller sitt engagemang och på så sätt också har en kontinuitet i den känslomässiga kontakten. Kontinuitet innehåller olika metoder och tekniker, som kan användas för att uppnå en fortsatt relation.

Ladda ner texten om Motivationsarbete

http://www.revstedt.se/wp-content/uploads/2015/07/training.jpg

Utbildning

Föreläsningar

Om man vill ha en orientering om själva metoden och arbetssättet är det bästa alternativet en eller flera föreläsningar. Tiden räcker till en genomgång men det blir också möjlighet för att ställa frågor.
Boka mig för föreläsningar

Kurser

Om man vill fördjupa sina kunskaper i motivationsarbete, är en kurs att föredra. Själva metoden kan gås i genom på ett mer grundligt sätt än vid föreläsningar. En grupp träffas under en längre tidsperiod vid ett flertal tillfällen. Här får deltagarna möjlighet att sammanföra teoretiska kunskaper med praktisk tillämpning.
Boka mig för kurser

http://www.revstedt.se/wp-content/uploads/2015/07/contact.jpg

Kontakta mig

Leg. Psykoter. Revstedt & Hartman AB

Box 4242
203 13 Malmö
Tel/fax 040-30 37 72

Jag är intresserad av
 Föreläsningar Kurser